Min hjärna blir galen varje gång jag ska skynda mig till den förbannade tvättstugan och varje gång så glömmer jag tvätten...så nu är det bara att vänta tills imorgon innan jag kan hämta ut det sista som är kvar. 
Har inte så mycket att skriva om faktiskt förutom att Milan äntligen sover dock kommer han nog vakna vilken sekund som helst för han får aldrig någon ro, tror han har ont någonstans men kan inte riktigt sätta ordet på vart det är, iallafall blir det inte bättre imorgon så får jag helt enkelt åka in med han till vårdcentralen dom borde ju ändå kunna kolla om allt står bra till? 

Nu blir det en rök sedan tänker jag bara lägga mig ner och ta det lugnt! 

-onlyhuman

Ligger I sängen och lyssna på när ovädret slår ner bara några km bort.
Sonen Milan ligger brevid och sover som en stock.
Milan är snart 11 veckor och sen han kom till världen så har jag verkligen fått känna vad kärlek och vad en familj verkligen är är.
Han sprider sådan glädje om du bara visste!
trots allt helvete som är runt mig just nu så kan jag hålla mig kvar och inte falla in i min depression, har min son att tacka för att han ger mig styrkan att vilja kämpa för oss båda<3
nu ska jag vända mig om och kramas med min älskade son och somna om till åskan och det underbara regnet som slår med fönsterbrädan.

vi är inte mer en bara människor.
saker händer och vi får kämpa för att överleva men när våra hjärnor lämnar resterande delar av kroppen så tappar vi kontrollen och saker uppstår som vi inte längre kan kontrollera.
Att hålla andan under vatten går men bara I hjälp av en annan individ.
vi kan inte överleva om vi måste kämpa ensam, tankarna om övergivenheten tar snabbt över och våra negativa tankar låter oss dö med plåga.
vi behöver någon som står på toppen men som har orken att dyka ner till oss när vi ligger på botten och kämpar efter nya andetag. någon som orkar ta sig upp igen för att hämta mer syre och energi för att sedan hjälpa oss upp men det kräver styrka.
/only human